Bison härstammar från USA och i början av 1800-talet fanns det cirka 60 miljoner bison i Nordamerika. Under 1800-talet dödades en stor del av alla bison och bara några hundra individer överlevde till sent 1900-tal. Enligt de senaste beräkningarna finns det för tillfället ungefär 450 000 bison i Nordamerika och 220 000 i Kanada. En stor del är inhägnade, men även vilda djur finns i de olika nationalparkerna.
De viktigaste komponenterna för att bli en framgångsrik uppfödare är att det finns tillgång till optimala förhållanden som lämplig betesmark och vatten- och hanteringsanläggning. Utfodring av bison är av största betydelse för välmående bison i och med att de är extrema gräsätare och ställer stora krav på framförallt fiber- och proteininnehållet i fodret. De är mycket känsliga för tvära foderbyten och dålig foderhygien. Bisonkött är fettsnålt, innehållande bara 2,5 gram fett/ 100 gram kött jämfört med nötkött som innehåller 10 gram fett i samma mängd kött.
Känsliga för stora leverflundran
Bison upplevs generellt som mycket friska med lätta kalvningar och bra kalvöverlevnad. Perioder av diarréer är vanligt förekommande i de flesta bisonbesättningar och kan ofta härledas till felaktig utfodring, snabba foderbyten eller parasitinfektioner. Bison kan drabbas av nötkreaturens infektionssjukdomar och är extremt känsliga för elakartad katarralfeber orsakat av Ovint herpes virus-2. Det är därför av stor vikt att hålla bison separerade från får.
För besättningens hälsa är även konsekventa rutiner för parasitbekämpning av stor betydelse, till exempel betesrotation, diagnostisk träckprovstagning och avmaskning. Bison är speciellt känsliga för den stora leverflundran och därför ska inte sanka blötmarker användas som bisonbete där mellanvärden (sumpsnäcka) trivs. Kopplingen mellan parasittryck och areal är självklar och viktig. Ju högre beläggning i hägnet desto noggrannare rutiner för parasitbekämpning krävs det. Den tredje komponenten i bisonuppfödning är sunt förnuft. Som bisonuppfödare måste man verkligen lära sig, förstå och respektera bisonbeteende. Bison är ofta samarbetsvilliga om man kommer ihåg det amerikanska ordspråket ”you can lead a bison anywhere it wants to go”. Genom att använda denna utgångspunkt är de ofta lätta att flytta till nya beten, till hanteringsanläggningen och så vidare.
Bison i Sverige
Amerikansk bison är en ny art i Sverige som introducerades år 2000. Svenska Bisonföreningen har ett femtontal medlemmar och för närvarande är djurbeståndet cirka 300 djur uppdelat på ett tiotal besättningar. Bisonen i Sverige hålls som hägnat vilt för köttproduktion och /eller försäljning av avelsdjur och turism. De svenska djuren är importerade från Danmark eller Belgien. Den genetiska variationen är relativt liten och målmedvetet avelsarbete är grunden för hållbara och friska djur.
Naturvårdsverket anger villkor för hållandet av bison och hägntillstånd utfärdas av länsstyrelsen. Avlivning sker med kulvapen och de slaktas som nötkreatur. Svenska Djurhälsovården har påbörjat sin komptensutveckling inom bison och de som är intresserade av vår rådgivning kan kontakta nöthälsovården för vidare information.
Virpi Welling
Nöthälsoveterinär
